Tant Strul: "Hela mitt guld"
Det finns en hel del intressanta bandnamn där ute i musikhistorien, det måste man ju medge. Enkla (och kanske helt tillräckliga) saker som The Smiths, Gun och Yes. Överdrivna saker som Darkwoods my Bethrothed och Frankie Goes to Hollywood. Väldigt konstiga namn, såsom Hootie and the Blowfish och Toad the Wet Sprocket. Eller bandnamn som är väldigt kopplade till genre, som Destruction, Rövsvett eller 2 Unlimited.
Det finns också bandnamn som utövar en speciell lockelse, därför att de är lagom smarta och/eller lagom udda: Pitch Shifter, Daft Punk, The Who, Silver Jews, Dexy's Midnight Runners, The Flaming Lips eller The Cure.
Förresten är The Rolling Stones ett jävla bra bandnamn. Eller Joy Division. Eller NOFX.
Eller varför inte Tant Strul? Det är ju ett riktigt eminent bandnamn. Både punkigt och feministiskt liksom. Tant Strul. Stockholmsslang-nedsättande och ett statement på samma gång. Tant Strul!
Det är synd att Tant Strul (1980-85) fallit i glömska. I min mening var de nämligen en riktig pärla i det som kom att kallas svensk post-punk/new wave. Många minns kanske band som Reeperbahn, Lustans Lakejer och såklart Imperiet. Och så Tant Strul! De blir lite snacket på stan runt -81. De är polers med Gurra och Thåström m fl och Kajsa Grytt i Tant Strul sägs till och med ha haft ihop det med Pimme det året. Spåret ”Svarta diamant” sägs ju handla om honom.
Men det är den gamla vanliga storyn. Bandet, som i början är en konstellation med både killar och tjejer, blir rätt snart ett ”tjejband”. För det är så de tas emot såklart, med artiklar i pressen om att de lärt sig spela sina instrument själva. Typ. Vad trött man blir.
Egentligen borde den här bloggen just idag heta Thealbum och inte Thesong. För faktum är att Tant Struls sista platta – Jag önskar dig (1984) – platsar i sin helhet. Låt oss vara ärliga: Hade den här plattan gjorts av Imperiet eller Eldkvarn hade det varit en klassiker. Och ännu bättre: Hade den gjorts av Håkan Hellström 2011 skulle den spelas överallt.
Alright, för sakens skull kan vi väl utse en låt från plattan. ”Hela mitt guld” är plattans första spår och visar direkt vart popskåpet skall stå. Det är en riktig pralin där Kajsa Grytt sitter full på en regnig parkbänk med sönderdansade fötter. Parfymen har dunstat och hånglet har dragit vidare. Och se där: ibland är popmusik helt enkelt som bäst när den utgör det där tre-minuters-halmstrået att klänga fast vid, fastän livet just luggat en och man är helt fucked.
