thesong

Det här är oldschool på riktigt. Två schyssta katter som svänger loss på hemgjord ukulele och tvättbräda. Scenen är 20-tal från en dammig amerikansk porch. Men vad har karln där till höger i munnen? Är det inte….jo jo men: En kazoo!

 

Detta är faktiskt ett av de allra första fotografierna där någon lirar kazoo. Say what?

 

Kazoo är en utveckling av s.k horn mirlitons, uråldriga afrikanska instrument med öppningar i båda ändar och ett vibrerande membran i. Från början användes tydligen dessa i allsköns mumbo-jumbo och ritualer där shamaner skulle härma djur och andar skulle sammankallas. Now thats’s oldschool!

På 1840-talet designas den första kazoon av en Alabama Vest i Georgia. Till sin hjälp hade han en excentrisk tysk urmakare vid namn Thadeus von Glegg och succén var ett faktum. Med den ubåtsliknande designen kom instrumentet senare att kallas The Down South Submarine.

 

I äldre blues och folk fann kazoon sitt hem. Ett exempel på en kazoo-ivrare var Jesse ’Lone Cat’ Fuller, en enmansshow som på femtio-talet lirade gitarr, kazoo och en stor hemsnickrad fotdella samtidigt. Med sin hit ”San Fransisco Bay Blues” blev han en förebild för bland annat The Grateful Dead. Och på en inspelning 1991 drar minsann självaste Clapton ett Kazoo-solo i sin version av Fullers hit!

 

Nuförtiden är kazoon kanske mest ett partytrick men det har funnits folk som tagit instrumentet på det största allvar. När König Ludwig av Bayern på 1880-talet skulle sätta upp en Wagner-opera kallade han in folk från det ottomanska riket som förstod värdet av att konstruera en jättekazoo. Tills slut var den färdig: en riktig luftvärnspjäs på över två meter. Wagner som sagt. Hoppas publikens bröstkorgar höll bara.

 

Faktum är att det lobbas en del för att kazoon skall bli USA:s nationalinstrument, även om det måste sägas vara ett svalare ämne än t ex gay marriage eller Charlie Sheens dåliga vanor.

 

Keep America Humming, som en slogan lyder. Och du visste väl att den 28:e januari är kazoons dag? 28/1: Karl har namnsdag, Henrik VIII av England dog, Elvis gjorde höftrullningar i TV för första gången… och KAZOO:n ska fram ur strumplådan!

 

Har hittat en obetalbar vinylsingel med den gamle tyske charmören Heino. En tysk disco-dansbandare som ligger bakom kultspår som Die Schwarze Barbara, Schwarzbraun Ist Die haselnuss och Karamba, Karacho, Ein Whisky. Nej, jag skall villigt erkänna att jag aldrig hört karln men ett mästerverk som det nedan måste bara nagelfaras.
      Kära mor är rubriken. En blombukett som aldrig vissnar. Klisterlappen: En gåva för hela året. Effekten är hiskelig: man får vibrationer av billig musik-kassett och en ryslig  dansbandsillusionist. Han framstår för ett ögonblick som Tysklands egen Eilert Pilarm.
      Men faktum är att ju mer jag stirrar på detta singelomslag, desto räddare blir jag. Och nu, i eftertankens kranka blekhet, tror jag att förklaringen smugit sig på mig. Mannen, blicken, frasen. Liebe Mutter...Ein Blumenstraus der nie verwelkt. Det är helt enkelt rysligt Norman Bateskt. Och den som sett Hitchcocks Psycho från 1960 vet vad jag talar om. Bates ja: den försynte, magre, sjukligt modersbundne taxidermisten (uppstopparen) som i sin psykos för all tid konserverat sin döda mor i husets källare. Jag hade verkligen inte hoppats på att bli påmind om den galningen på en tysk singel.






/ Tomas L

BOBBY ROCK OF NITRO !
BOBBY ROCK OF NITRO !
BOBBY ROCK OF NITRO !


/ Tomas