Billy Joel - "Get it Right the First Time"
Det är svårt att tycka om Billy Joel. Han är en oerhört ojämn och mångfacetterad artist och man kan aldrig vara säker på vad han laddat sin bössa med. Det kan vara jazz, musikalnummer, träff-på-hakanrock, femtiotalsgung, refrängplastpop eller ballader på franska (!).
Kanske har han inte brytt sig om dessa tvära kast i jakten på den rätta LÅTEN? En rätt så fruktlös jakt enligt inte så få kritiker. Han är sällan kritikerhyllad, men minst 150 miljoner album har den räven sålt genom karriären. Det råder heller ingen tvekan om att han influerat en del senare artister: lyssna till exempel på Ben Folds.
Min kära mor tycker om Billy Joel av helt fel anledning. Hon, som många andra, har vant sig vid åttiotals-Joel: en Joel som ätit sig stinn på sockervadd och som kanske bäst kan beskrivas som Huey Lewis glassiga, odrägliga kusin.
Men låt oss nu backa ett decennium. Låt oss backa till 70-talets New York. Det är skitigt. Det är coolt. Staden drivs på oblyad bensin och Marlboros. Kameran sveper över Meat Packing District och Hells Kitchen. Brownstones, brandtrappor och boom boxes. Det är skitigt. Det är coolt. Tänk Harvey Keitel i Mean Streets, Coney Island i The Warriors, omslaget till Kissplattan Dressed to Kill, Bob Dylans outfit på Street Legal och en desillusionerad Tony Manero balanserande på Verrazano Bridge.
Billy Joel är sprungen ur precis det där och det är där han hör hemma. Född i the Bronx, med tysk-judiska rötter. Avhoppade studier. Nattklubbsgig på kvällarna, i boxningsringen på dagarna (22 segrar innan en knäckt näsa fick honom att tänka om). Det är ju denna Joel: den kämpande, kaxiga och begynnande livsbittra pianoslyngeln - som är the shit!
70-tals-Joel, inte helt olikt en annan boxare (fiktiv, från Philly och med lätt sluddrande tal), är en representant för Losern; ynglingen på samhällets botten som envist vill göra någon slags klassresa uppåt. Eller åtminstone få sig ett skjut och en bourbon på vägen. Ständigt påminner han oss i texterna om sin position:
you know I cant afford to buy her pearls
maybe its a lunatic youre looking for
Ive walked through Bedford Stuy alone
you might have heard I run with a dangerous crowd.
För att inte tala om en så fantastisk textrad som Dont waste youre money on a new set of speakers, you get more mileage from a cheap pair of sneakers.
Musikaliskt avfyrar Joel även under 70-talet högst blandad ammunition, men på plattorna Turnstiles (1976), The Stranger (1977), 52nd Street (1978) och Glass Houses (1980) pepprar han envist närmare och närmare måltavlans mitt. Som allra bäst är han i låtar som Get it Right the First Time, Sleeping with the Television On och Half a Mile Away, som är så svängiga att gåshuden syns genom skjortan.
I Get it Right the First Time skakar Joel taktfast en läcker drink för alla kärlekstörstande New Yorkers, toppad med luftiga tidstypiska flöjter. Refrängen är av den sällsynta sorten där man får en stark ingivelse av att man bara fånleende vill titta upp i himlen och snurrdansa med armarna utsträckta åt sidorna. Det är helt enkelt sanslöst bra soul-disco-rock. Kanske hade bröderna Gibb låtit så här om de fyllebråkat lite mer i gathörnen.
Två andra fantastiska låtar från Joels 70-tal är som sagt Sleeping with the Television On och Half a Mile Away. Den förstnämnda är ett soulrockigt raggningsförsök där Joel medger att han really wish I less of a thinking man, and more a fool whos not afraid of rejection. Den andra, Half a Mile Away, är en härligt krängande rödvinsbekännelse från ett soligt gathörn. Och visst lyssnar man, när blås och trummor förenas i ett BA-BA, BA-BA, BAH!
Du har nu lärt dig att 70-tals-Joel var the shit. Och du: Det räcker med en snabb blick på omslaget till singeln "All for Leyna" (1980) för att inse varifrån exempelvis ett band som The Strokes har hittat looken.
Get it Right the First Time finns på albumet The Stranger (1977).
Sleeping with the Television On finns på albumet Glass Houses (1980).
Half a Mile Away finns på albumet 52nd Street (1978).
Naturligtvis florerar dessa verk också på nätet. I dagsläget kan Glass Houses vara svårt att hitta där, men håll utkik.
/ Tomas
