thesong

En fråga till cd-generationen: Första gången man lyssnar på ett nytt album, bör man då samtidigt läsa texterna i texthäftet (om sådana finns)? En trivial fråga kan tyckas. Men minns då att Jarvis Cocker (den där solkiga slipsnissen från Pulp, ni vet) till och med i cd-häftet öste bannor över idén att göra just detta. Alltså läsa och lyssna samtidigt. Och jag tycker mig minnas att Lemmy Kilmister (den där Whiskey-vårtan från Motorhead, ni vet) också opponerat sig mot idén. Säkert av helt olika skäl, ska sägas.

Om man lär känna en platta utan tillgång till texter är ju förstås risken för felhörning större. Och så småningom, med varje lyssning, riskerar de här felhörningarna att sätta sig där uppe i hjärnbarkens vindlingar. Kanske för gott. Och då gäller det att nynna försiktigt i offentliga miljöer. Eller bland retsamma polers.

Märkligt hur man kan höra fel på sitt eget språk egentligen. I värnplikten kände jag en s.k. stridspitt (ambitiös rekryt) som hette Hammar och som stod för en riktigt grov felhörning. Han hävdade alltså att fältradion, som tydligen spelat en låt med Tylösands egen Per Gessle (det här var nittiotal), skickat ut radiovågor med frasen ”Här kommer kung av sand, här kommer kungen av en jätteglass”. En härligt surrealistisk och somrig version, som tyvärr i verkligheten lät ”Här kommer kung av sand, här kommer kungen av ingenting alls”. Och vi får nog ändå tacka Gessle för det – även om man aldrig riktigt vet vad denne Roxette-lugg har för textuella nycker.

En annan felhörning AV RANG som jag själv burit med mig genom åren involverar ingen mindre än Tommy Nilsson, basunen från Järvsö. En gång hörde jag nämligen hans rågblonda baryton i etern uttala textraderna ”Öppna din dörr, och säg att du vill ha mig här, säg att du en omnibus...”. Det var verkligen en other-worldly experience. Hade denne munlene bjässe verkligen så mycket avantgardistisk stake att han faktiskt sjöng om en omnibus (latinskt ord för droska eller buss)?

Tommy (smäktande): ”SÄG ATT DU - EN OMNIBUS”.

Om så nu är fallet, vad kan han ha menat? Är det fråga om någon kärleksfull metafor? En komplimang? Onödigt snårigt i så fall, från mannen som en gång släppte den avgjort mer direkta låten ”Vill du ha sex med mig?”. Det är inte omöjligt att det kan handla om någon mycket märklig form av produktplacering heller. Eller så tog textidéerna slut och Tommy tvingades att improvisera på Skifskt manér.

Det är en enkel sak att ta reda på vad Tommy egentligen sjöng. Jag vägrar. Det har nu gått 17 år och jag har aldrig känt behovet av att reda ut saken. Jag vill ha illusionen av Tommy och hans omnibus INTAKT. Man ska kunna ta Tommy ur omnibussen. Men aldrig omnibussen ur Tommy.

Lyssna själv!  http://www.youtube.com/watch?v=JlK1H2_aBh8

Nåväl. Nu är det dags att avhandla en dansbandshit, för första (och kanske enda) gången på denna blogg. 1976 gav det redan då rutinerade dansbandet Sven-Ingvars ut låten ”Leende guldbruna ögon”, en låt väldigt många svenskar ögonblickligen skulle känna igen. Men denna tralliga klenod är inte bara av godo. På dansbanor och kräftskivor, i skinnsoffor och karaokemickar över hela vårt avlånga land har denna låt kommit att framstå som ett textmässigt enigma. Jag tänker förstås på refrängens märkliga text:

Leende guldbruna ögon, har jag förälskat mig i

Just dina guldbruna ögon

Så blå kan de (det?) aldrig mer bli

Ett grundproblem här har nog varit att folk inte kunnat avgöra om den gode Sven-Erik Magnusson sjunger ”de” eller ”det” i refrängens slutkläm. Här hotar både felhörning och feltolkning.

Antingen ska man väl förstå det såsom att textjaget selektivt endast spanat på blåögda damer. Nu har han dock förälskat sig i en dam med bruna, med den chivalereska konsekvensen att det nu är färdigspanat efter de blåögda damerna. Den här tolkningen bygger förstås på att Sven-Erik sjunger ”det” och inte ”de”.

Men om det är ”de”? Ja, förutom att det hade varit bra om han sjungit ”dom” istället så måste vi nog lyfta den välkända metaforen ”blåögd” i betydelsen oskyldig/naiv. Damen ifråga har alltså bruna ögon. Kärlek har uppstått – åtminstone från textjagets sida – och från och med nu kommer hon inte att vara lika oskuldsfull som förr (i hans ögon). Om textförfattaren inte åsyftar detta var det direkt klantigt att anspela på en så välkänd metafor och röra till det för folk. ”Ett blått öga” kan ju dessutom vara ett resultat av handgemäng. Inte är väl låten ett förtäckt hot, eller en olustig referens till den s.k. Rosenthal-effekten?

Varje gång man snubblar på den här klämkäcka och rätt irriterande fyrtaktaren, i hissar, på marknader, lokalradio el dyl, så tittar man allt djupare in i kalejdoskopet. Det känns som att hela låten skulle behöva en färganalys eller till och med en offentlig utredning. Kanske också en offentlig ursäkt är på sin plats, från de välkammade och förmodat färgblinda värmlänningarna. Stop playing games.Var hon brunögd eller blåögd? Och vad innebär egentligen guldbrunt? Hade damen rent av ett blått och ett brunt öga. Och blått ingår ju i färgen brunt, som varenda bildlärare vet, kan det ha någon relevans här? Kan det kanske ha handlat om en skiftning alternativt starr?

Tyvärr förtäljer heller inte historien vad exempelvis ”Byns enda blondin” eller ”Fröken Fräken” (Sven-Ingvars-hits) hade för ögonfärg, vilket kanske kunde varit relevant för att inringa Sven-Ingvars preferenser för det täcka könet. Och det är fyra år för sent att fråga Thore Skogman.